17 november 2012.

Stora snöflingor har täckt marken och lämnat den vit. Vinterkylan har bitit i våra kinder. Våren har tagit med sig snön och vårsolen har silat sig in. Det blev sommar. Med vackra blommor och fräknar. Sakta svalnade sommaren och löven färgades gula och röda. De första snöflingorna har landat hos oss och mörkret har intagit stora delar av dygnet. Vi ser på stjärnorna på den mörka himlen och vet att den vackraste stjärnan är Du. Vinter, vår, sommar och höst. Ett år. Alla dagar påminner något om dig. Jag saknar Dig så lillebror.

regndroppar en söndag.

Regndropparna började precis droppa mot fönsterrutan. Vi vaknade tidig morgon hela familjen och jag travar fortfarande runt i morgonrock. Det nalkas 2-års kalas i dag, innan det tänkte jag sätta på kvällens middag - kalops och hinna med en långpromenad.

I går hann vi med ett besök hos gammelmomma och momma. Lilla fröken fick sitta lite på familjen Lindströms söta ponny Lotus och de bjöd på utsökt goda och nyttiga pepparkakor, gjorda på b la dadlar, nötter och mandlar. Är Du intresserad av bra ekologiska hudprodukter eller rådgivning om naturliga sätt att påverka din hälsa så tipsar jag om att besöka dem på Turkos. På vägen hem besökte vi graven. Mamma hade gjort så höstfint där och vi satte dit en kruka som vi dekorerat med ljung, mossa, vita rosor och en domherre. Min lillebror hade tyckt att det var så fint där.

På min önskelista finns vasen Dagg från Svenskt Tenn. Som Ni ser på bilden längst ner. Till att den har fått flytta hem till mig, så nöjer jag mig med en budgetvariant från HM.

lilla fågel.

Solen försökte i kväll tränga sig igenom molnen och stundvis lyckades den. Något kyliga vindar fick håret på mina armar att resa sig när jag satt på bron. På ön bredvid har en ny restaurang haft invigning på slottet och jag hör att något band spelar. Mellan mig och ön har gårdsmejeriet nöjda gäster som äter goda ostar. Kanske åker den där båttaxin för att hämta fler gäster. Helt plötsligt känns ön så lugn, men ändå så levande. En mötesplats för människor.

Här har jag mina rötter, min momma var här på öarna som lillflicka. Blickar bakåt, något som jag försöker göra allt mindre. Fokus ska vara på framtiden, på nuet.

När lugnet hade lagt sig över huset och Allsång på skansen spelade en gammal låt. Då föll jag tillbaka till mig som liten, minns att jag älskade den låten. Då var det mamma, pappa, jag och mina små bröder. Och jag ser min lillebror och jag leka som små. Att han nu fattas mig. Det bränner bakom ögat och det måste bara få komma några tårar. Det är en sådan dag i dag.

Som när jag satt i soffan i kväll och pratade med lilla fröken om himlen, om den lilla fågeln som flög in i rutan och som barnen på förskolan fick begrava och sjunga för i dag. Jag frågade henne om hon tror att mammas lillebror och den lilla fågeln busar i himlen nu, hon nickade.

Med allt vackert som jag har runt omkring mig låter jag känslorna svämma över lite i kväll med en kopp te och ett magasin, för att i morgon ha nytt fokus.

torkar du mina tårar?

En mörk novembernatt lämnade Du oss. 6 månader har passerat. Med så mycket sorg. Satte om mina ranunkel i dag. De är rosa och vita. Ska plantera dem i den lilla krukan som är formad som ett hjärta som Du fick. Blommor för att du tyckte så mycket om vackra blommor. Hjärta för min kärlek till Dig. Ranunkel för att jag älskar dem och jag älskar Dig.

Det var så vackert hos Dig nu, fick se det på bild. Tror det lilla hjärtat kommer att passa bra där. Du måste förlåta mig för att jag inte orkat komma och hälsa på. Det känns bara som att mitt hjärta ska gå sönder. När jag kommer med det lilla hjärtat, finns Du där då för att torka mina tårar?

när häggarna börjar grönska.

Den här veckan har jag dragits med en dunderförkylning, men känner mig nu bättre och laddar för helg med flera fina besök och god mat. En utflykt. Firande av min pappa. Och långa dagar utomhus. För de lovar värme och sol. Och det är så härligt att få tillbringa kvällarna utomhus, som i kväll. Kunna vara ute till att man borde gå och sova. Några penséer har planterats i en kruka och står vi en av häggarna. Gillar den enkla, men fina färgkombinationen av ljuslila och vitt. Njuter av att häggarna börjar grönska och lilla fröken längtar efter att få bada i sin lilla pool. Barnen på förskolan bjöd oss föräldrar på muffins de bakat i dag och det är så mysigt att få vara där tillsammans med dem. Med solen strålande, barn som leker på hela gården och ivrigt väntar på muffins med rosa glasyr och strössel. Känner mig varm i hjärtat och rätt som det är skär det till som en kniv. I morgon. 6 månader av saknad. Av sorg. Månader av så många tunga stunder. Jag saknar dig så mycket älskade lillebror.

Vad gör ni vänner i sommarvärmen som har kommit till oss?

en söndagsutflykt i april.

Vi gjorde en utflykt till stugan i söndags. Den timrade söta lilla stugan som min mammas farfar har byggt. Vid en liten sjö med blommiga och rutiga gardiner och öppen spis. Sådant man bara älskar. Och min familj var där, från flera håll. Och stundvis var det jobbigt. Det var första gången jag var dit efter att min älskade bror lämnade jordelivet. Han älskade stugan och jag gick runt och letade efter saker av honom. Kollade i kalendern när han var dit sist. Jag intalar mig själv att jag måste lära mig att leva med det här. Det måste gå på något vis. Mamma och lillebror lagade kolbullar. Vi grillade korv. Försökte få lilla fröken att åka skoter. Det föll några alldeles för gamla träd och någon prövade att pimpla. Karin syttade vår lilla nykomling. En fin dag.

den finaste av spegelbilder.

Så tyst det har varit från mig. Sådant som behövs ibland. Har haft dagar då jag samlat nya krafter efter väldigt många veckor av en hel del sömnlösa nätter och tunga stunder. Har inte kunnat besöka graven och det har varit för jobbigt att tänka minnen. Och jag har längtat efter någon som verkligen kan säga att de förstår och menar det. Varför pratar man inte om sorg, om döden, om saknaden? Varför är människor så rädd för att en människa ska gråta?

Men jag får ny energi. Av min familj. Av vårvinterns första skidtur på fjället. En kopp kaffe i vårsolen. Vi har tagit ett roligt beslut. Nya projekt här hemma har funderats på. Nya mil har sprungits in i benen. Firat min fina mamma. Kramat på min brorson. Och mycket annat.

Och älskade lilla fröken. Lilla solstrålen. Som kan själv och som pratar hela tiden och sjunger. Som inte vill ha blöja och som i dag fick sina första underbyxor. En mycket stolt liten fröken myste ner sig i min gamla korgstol framför Mimmi, Musse och Långben. Hjärtat svämmar som över lite varje dag av all kärlek till den här lilla damen. 

 

 

♥

Hallelujah.

Lyssnar på gospel och så kommer den här. Det bränner bakom ögonlocken och jag saknar och minns den dagen vi sa farväl och känner min hand på din kind för allra sista gången. 

ett kaos som utspelar sig.

Önskar att min energi skulle räcka till allting nu. Att arbeta heltid. Att träna på lunchen. Och samtidigt hämta lilla fröken senast vid tre-halv fyra samt städa ur lilla lägenheten. Den ekvationen går inte alls ihop. Vilket innebär arbete på kvällar för min del. Är det inte dåligt samvete för sambon, så är det för lilla fröken. Och mitt upp i allt, så är det saknaden och sorgen. De sista veckorna har varit de tyngsta hittills. Som när jag får en bild på en gravsten och jag kan inte svara. För jag vill bara lägga mig ner på golvet och skrika att det inte är sant. Omvärlden frågar om det börjar kännas bättre. Mina ögon tåras och jag tänker, den värsta tiden är nu och tänker att de ska veta vilket kaos det utspelar sig inuti mig varje sekund. 

Jag ska bita ihop nu och orka hela vägen fram. Sista veckorna har jag grävt ett litet mörkt hål för mig själv och min sambo har rätt. Klok som han alltid är. Man måste blicka framåt, försöka hitta det fina. Och jag har det finaste. En sambo som gör allt för att min vardag ska bli enklare och en dotter som är helt fantastisk. Och när jag ser de här härliga omslaget från Damernas tillsammans med en vacker tulpanbukett tänker jag vår och ljusare tider. Vackra omslag är en fin liten inredningsdetalj. Damernas två senaste är två favoriter. Så nu ska jag sätta mig och göra en planering av veckorna framåt. Jag ska fylla dem med roliga saker och kanske, kanske vågar jag skicka in de där arbetsproverna till den där distansutbildningen...

Och tack för att ni tittar in i mitt lilla andningshål. 

en liten skidåkare.

Efter lämning på förskola i morse promenerade jag i ett mörkt och snöigt landskap. Människor rusade till arbete och skola. Någonstans ringde kyrkklockorna. Då rann mina tårar. Tänkte på sista gången vi träffades. Det har varit en dag då jag får släppa lite arbete en del stunder och torka tårar.

Det är dagar som de här som man uppskattar det man har runt omkring extra mycket. Som att få vakna av en mjuk röst från sambon och att lilla fröken säger "mamma" och kryper under täcket och ser mig djupt i ögonen och viskar "hej". En kort stund av morgonmys, 

den bästa stunden ♥

Lilla fröken har talang för skidåkning. Så charmerande söt!

 

 

♥

brun skönhet i vinterkyla.

Vår bruna stora skönhet i ett vackert och kallt vinterväder.

Till min älskade änglabror skickar jag i dag ett grattis på namnsdagen. Det kommer alltid vara din namnsdag. Tre gånger per år. Och jag fäller en tår för att jag inte får ringa och höra din röst. 

ett auktionsfynd & spets.

Det är några tyngre dagar för mig. Jag saknar lillebror otroligt mycket. Så mycket. Jag vill inte så mycket alls för stunden. Har så mycket tårar och känslor som vill ut och det portioneras ut lite här och lite där. Det var skönt att få komma ut på en skidtur vid Svartsjöarna i dag. Tänk om jag hade fått fråga några saker. Tänk om jag hade fått ha dig här på middag. Allra helst hade jag velat se dig med din fina son i dag på hans mammas födelsedagskalas. Han saknar dig, han pratar om dig varje gång vi ses. Han tar så bra hand om de mindre barnen, precis som du alltid har gjort. Vilja gav honom en näsgos i dag och jag vet att du hade blivit lika varm i hjärtat av den som jag blev. Jag tänker på Dig hela tiden.

  

        

En mycket fin lampa som har fyndats på auktion har vi satt upp ovanför Viljas säng och så har vi gjort en sänghimmel av ett gardinpar i spets. Så sött blev det och bredvid sängen står en pall som har målats rosa med en nalle som hon fått av yngsta morbror och Karin.

kung bore har återvänt.

Vardagen anlände med plusgrader, is och lite snö. Så i går, när jag hade bestämt mig för att köra ett långpass morgon därpå kom det snöflingor och när jag och vovvan begav oss ut 05.35 i morse för 14 km löpning så var det ett underbart vinterväder. -2 grader, nysnö på marken, flingor från himlen och vindstilla. Inte en dum sak att göra för vana.

Vardagen har riktigt fångat oss och det är på många sätt. Något som jag har tänkt skriva om i flera dagar och som kanske kommer. Om sorgen när det har gått en tid. Hur vi med sorg bemöter och blir bemötta av människor. Som när man umgås och ingen vågar, eller kanske inte vill, fråga hur man upplever allt. Hur man hamnar i tystnad och får låtsas att livet är som vanligt och man vill bara gråta, be om att få honom tillbaka. Min och min familjs vardag är inte riktigt vardag ännu för vi kämpar på med alla olika känslor, dag som natt. Öppet eller inte. Får kämpa med att inte bryta ihop när människor uttrycker sig om livet och jag vill bara förklara hur värdefullt livet är och hur snabbt det försvinner från oss. Så vardag. Det kanske inte är vardag. Vi försöker komma in i det som är vår nya vardag.

Det är så vackert hemma hos min mamma och det brukar normalt vara snö där mycket längre än här. Bilden tog jag innan vi åkte ner till Värmland vid jul. Jag längtar och känner att de här vinterdagarna är nära nu. Det, om något sitter fint i hjärtat.

goaste töserna på julbord.

Man får nog lära sig att leva med att man är en person som gör saker i sista stund. Den här morgonen har vi hunnit krama om alla nära här hemma och besöka graven. Det är en väldig tung känsla att behöva få uppleva det och jag saknar och jag skriver hans namn på julklappslistan och jag tycker att livet är orättvist. Som i går, när Vilja gungade en liten bebis i babyskyddet. Då tänkte jag på vad min mamma berättat, hur jag och kusin gungade lillebror i babysittern så han höll på flyga ut. Tänk att Du min vän inte är här hos Mig - Du saknas Mig.

Vi sitter i en bil på väg på till Värmland för att fira jul hos Viljas kusiner med familj (som vi har längtat så efter), så jag passar på att visa er lite bilder från julbordet för en vecka sedan. Som vi åt på Tivars tillsammans med bästa familjen Dahlenborg.

 

ajs.

Efter att jag och vovvan sov långt in på förmiddagen, så tog vi en väldigt härlig cykeltur till bussen. Det har varit en kall, men mycket fin vinterdag. Efter lite gymträning hämtade jag lilla skruttan för att bege oss till ett möte på sjukhuset tillsammans med pappa, lillebror och en läkare. Sedan fick jag riktig julkänsla när vi fick risgrynsgröt och skinkstut hos farmor och farfar. Nu ska jag fundera över vart alla saker till Viljas luciafirande är, det ska bli väldigt mysigt, men även med en klump i hjärtat då jag hela tiden tänker på att lillebror kommer att saknas.

Ajs, som Vilja säger. Majs. Här kommer ett recept på en god och mycket enkel majssoppa.

2 burkar majs á 340 gram
5 dl vatten
1 1/2 msk koncentrerad grönsaksfond
3 dl grädde
1 1/2 msk finriven färsk ingefära
1 tsk stark curry
salt och peppar

Häll av majsen. Koka vatten, fond och majs i en kastrull. Cirka 15 minuter. Ta av från värmen och mixa med en mixer. Tillsätt grädde, ingefära och curry. Smaksätt med salt och peppar. Servera med ett gott bröd.

sushipremiär!

Firade födelsedagsbarnet här hemma med sushi, ljus och paket. Premiär med sushi för lilla fröken och efter att ha lekt med pinnarna ett tag och druckit upp all soya som inte låg på bordet, så blev det inte så mycket mer. Allt här hemma är lite efter nu och en dag i taget är det bästa och för mig var det otroligt viktigt att inte missa den här födelsedagen, då jag inte var med och firade min brors sista födelsedag i början av november, eftersom det var feber här hemma. Det kommer inte alltid en morgondag och förhoppningsvis lever jag nu lite mer i nuet.

 

Ballonger till pappa