tisdag 5 februari 2013

ett kaos som utspelar sig.

Önskar att min energi skulle räcka till allting nu. Att arbeta heltid. Att träna på lunchen. Och samtidigt hämta lilla fröken senast vid tre-halv fyra samt städa ur lilla lägenheten. Den ekvationen går inte alls ihop. Vilket innebär arbete på kvällar för min del. Är det inte dåligt samvete för sambon, så är det för lilla fröken. Och mitt upp i allt, så är det saknaden och sorgen. De sista veckorna har varit de tyngsta hittills. Som när jag får en bild på en gravsten och jag kan inte svara. För jag vill bara lägga mig ner på golvet och skrika att det inte är sant. Omvärlden frågar om det börjar kännas bättre. Mina ögon tåras och jag tänker, den värsta tiden är nu och tänker att de ska veta vilket kaos det utspelar sig inuti mig varje sekund. 
Jag ska bita ihop nu och orka hela vägen fram. Sista veckorna har jag grävt ett litet mörkt hål för mig själv och min sambo har rätt. Klok som han alltid är. Man måste blicka framåt, försöka hitta det fina. Och jag har det finaste. En sambo som gör allt för att min vardag ska bli enklare och en dotter som är helt fantastisk. Och när jag ser de här härliga omslaget från Damernas tillsammans med en vacker tulpanbukett tänker jag vår och ljusare tider. Vackra omslag är en fin liten inredningsdetalj. Damernas två senaste är två favoriter. Så nu ska jag sätta mig och göra en planering av veckorna framåt. Jag ska fylla dem med roliga saker och kanske, kanske vågar jag skicka in de där arbetsproverna till den där distansutbildningen...

Och tack för att ni tittar in i mitt lilla andningshål. 

16 kommentarer:

  1. Vet hur du har det. Sorgen tar tid och jag tror den måste få göra det. Så många frågor och inga svar. Jag kan bli så arg och ledsen på att livet bara fortsätter, som om inget har hänt. Samtidigt som dagarna går, så läker hjärtat och saknaden blir hanterbar. När det sker, kan ingen säga men på vägen dit, är de älskade som finns omkring oss, det mest värdefulla!

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ellinor för dina ord. Du har ett så fint hjärta och jag hoppas att jag får möjlighet att träffa dig en dag ❤

      Radera
  2. Allt får ta den tid den behöver, det finns oftast så mycket måsten, men man är inte mer än människa och tiden räcker inte alltid till, det tiden gör är att den läker sår, det är så man får se det

    Du duger gott som du är och ingen kan kräva mer
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man klarar så mycket mer än vad man tror ❤

      Radera
  3. Sänder många varma tankar till Dig.
    Du/ni finns jämt i mina tankar...... Hoppas du vet det........
    Kramar Faster

    SvaraRadera
    Svar
    1. Älskade faster. Även om jag inte sagt det så har du hela tiden visat din varma hand sedan vi alla förlorade Fredrik. Du är värd allt och mer än det. Vi kommer snart och hälsar på. Jag finns alltid här för dig också ❤

      Radera
    2. Finns det nåt jag kan göra för dig/er så säg till, o är det nåt jag kan göra så gör jag gärna det.
      Ni är så varmt välkomna. Skulle glädja mig att få besök av er.Hoppas det inte dröjer så länge.
      <3 <3 <3
      <många varma kramar

      Radera
  4. Du beskriver det så fint, och det ÄR ju helt ok att vara ledsen och förtvivlad när något sådant inträffar. Visst, man behöver gå vidare men samtidigt måste det få ta den tid det tar att läka ihop. Tur att du har dina fina med dig ❤ Kramar

    SvaraRadera
  5. Känner så väl igen mig i dina ord. DEt är svårt att räcka til och vara glad, positiv och full av liv när man helst vill ligga kvar i sängen och aldrig mer kliva ur. Bara få skrika, gråta och tycka synd om sig själv och slippa ta hänsyn till livet som fortsätter i sin vanliga gång runt omkring.
    Vad skönt att du har massor att vara tacksam för och sånt som får dig att orka gå vidare. En härlig sambo som plockar upp dig varje gång du faller, det är kärlek det!
    Kämpa på gumman, så ska du se att en vacker dg känns det lite lättare. Men det kommer alltid att finnas dagar och stunder i ditt liv som känns så här, för såret i ditt hjärta kommer aldrig läka helt. Men det kommer åtminstone bli lite mindre och inte lika infekterat.
    Kram på dig ♥

    SvaraRadera
  6. Allt som oftast är det våra egna krav och förväntningar på oss själva som fäller krokben för oss. Det är viktigt att påminna sig själv om att "gott nog" ofta räcker långt. Vi behöver inte alltid överpresterna. Den eztra energi det tar, tar ofta udden av den glädje som ett totalt fullföljande skulle ge. Istället är det bättre att försöka leva i nuet, se och uppskatta alla de där små sakerna - ett vackert tidningsomslag och en vårig tulpanbukett till exempel.
    Vi får inte vara rädda för att känna, inte vara rädda för att be om hjälp eller söka tröst. Ingen är mer än människa och i grund och botten är vi alla lika!
    Stor kram fina du

    SvaraRadera
  7. Tack finaste du =D, kramar

    SvaraRadera
  8. Massor med styrkekramar och omge dig så mycket som du bara kan av kärlek och värme, från din familj och nära och kära. Så hoppas jag att du snart mår lite bättre och klart du ska skicka in arbetsproverna till distansutbildningen! Jag hejar på dig!

    SvaraRadera

Tack för din kommentar och ha en fin dag.