Så tyst det har varit från mig. Sådant som behövs ibland. Har haft dagar då jag samlat nya krafter efter väldigt många veckor av en hel del sömnlösa nätter och tunga stunder. Har inte kunnat besöka graven och det har varit för jobbigt att tänka minnen. Och jag har längtat efter någon som verkligen kan säga att de förstår och menar det. Varför pratar man inte om sorg, om döden, om saknaden? Varför är människor så rädd för att en människa ska gråta?
Men jag får ny energi. Av min familj. Av vårvinterns första skidtur på fjället. En kopp kaffe i vårsolen. Vi har tagit ett roligt beslut. Nya projekt här hemma har funderats på. Nya mil har sprungits in i benen. Firat min fina mamma. Kramat på min brorson. Och mycket annat.
Och älskade lilla fröken. Lilla solstrålen. Som kan själv och som pratar hela tiden och sjunger. Som inte vill ha blöja och som i dag fick sina första underbyxor. En mycket stolt liten fröken myste ner sig i min gamla korgstol framför Mimmi, Musse och Långben. Hjärtat svämmar som över lite varje dag av all kärlek till den här lilla damen.
130311_9325web.jpg)
130311_9332web.jpg)
collage.jpg)
130311_9305web.jpg)
130311_9328web.jpg)
♥
Tycker också att det är lite märkligt att man inte kan prata om döden och den sorg som kommer, oftast har det nog med att man inte vet hur den andra ska reagera. Vissa vill ju inte prata. Skönt iaf att du fått lite ny energi och den stöttning du behöver, att det går mot ljusare tider och att det blir lättare att fylla dagarna med innehåll som betyder nåt. Det behövs.
SvaraRaderaStor lilla gumman är nu alltså, och så mycket hår :)
Ha en fin dag!!
Ibland behöver vi de där pauserna för att landa i oss själva och livet. Det är så lätt att trycka undan sådant som är jobbigt och kanske behöver bearbetas. Förr eller senare kommer det dock åter och då är det bra att vara redo.
SvaraRaderaHoppas att du funnit lite mera styrka och att den stundande våren kommer med ny kraft och energi!
Kram
Åh, så fin Vilja blev i sin nya frisyr! Underbara ögon!
SvaraRaderaMassor av kramar till er alla!
Jag undrar också över varför människor ofta blir så obekväma och rädda av tårar, sorg och gråt? Det är precis lika naturligt som glädje och skratt och vi vore inte hela människor utan något av dem. Marcus Birro skrev så vackert och bra om sorg i en krönika en gång: http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-nar-en-sorg-gatt-over-ar-den-magiskt-vacker-att-ha-i-sin-hand/
SvaraRaderaKram!