Lite bilder från vår vandring förra veckan i Vålådalen, Viljas första vandring utanför magen. Vi har en bärstol till henne, men jag tycker att hon är lite för liten för att bära på ryggen än. Så hon fick åka i Baby Björn, vilket fungerade väldigt bra. Hon fick sitta framåt en liten stund och när det var dags för en sovstund, så vände jag på henne. Hon sov mer än vad hon brukar. Det var första gången som jag vandrade i Vålådalen, tidigare har jag endast sprungit över ett fjäll, Ottfjället, och jag ska erkänna att jag då var så trött, så jag knappt orkade se hur vackert det var. Jag måste nästan berätta hur det kändes. Ett maraton på fjället. När man kom upp mot kalfjället, så var man så trött i benen att man knappt kunde stå. Minns hur jag vände upp blicken, såg den vackra naturen som låg runt omkring mig. Hjortron som lyste så vackert. Bäckar som porlade. Solen som värmde. Blå himmel. Jag grät. För att det var så vackert. Nästa sekund grät jag av utmattning. Över 6 timmars löpning. Det värsta, men ändå en av de vackraste och finaste sakerna jag har gjort. Tillbaka till det jag skulle skriva om. Vålådalen.
Vi gjorde en vandring på totalt 12 km. Vi gick från Nulltjärn till något som kallas Kyrkstenen. En fin vandring som de flesta klarar av. Det är rätt mycket skogsvandring, så tycker man om det passar den här vandring perfekt. Sista biten bär det av uppför ute på kalfjället. Väldigt blött, så glöm inte rejäla kängor. Vi hade perfekt väder. Solen var med oss och det var alldeles lagom temperatur för att röra på sig.
Viljas första lektion i att läsa fjällkarta. Det ska börjas tidigt. Så roligt att hon ser så intresserad ut, undrar om hon funderar på om den går att äta upp?
En mer avslappnande bild får jag leta efter i vårat bildarkiv. Den här bilden möttes jag efter att ha tagit en paus och hamnat efter. Är det inte alldeles underbart?
Vi fick se snö. Det fick mig faktiskt att längta lite efter vintern.
En mycket vacker plats för blöjbyte. Tänk om man hade den utsikten vid skötbordet.
Vilja läser Bamse nere vid tältplatsen. Det blev senare hennes favoritplats vid Nulltjärn. Nästa år är det säkert i vattnet som är favoritplatsen. Vill du se fler bilder från de här dagarna, så kan du se dem
här,
här och
här.
Viljas första lektion i att läsa fjällkarta. Det ska börjas tidigt. Så roligt att hon ser så intresserad ut, undrar om hon funderar på om den går att äta upp?
En mer avslappnande bild får jag leta efter i vårat bildarkiv. Den här bilden möttes jag efter att ha tagit en paus och hamnat efter. Är det inte alldeles underbart?
Vi fick se snö. Det fick mig faktiskt att längta lite efter vintern.
En mycket vacker plats för blöjbyte. Tänk om man hade den utsikten vid skötbordet.
vad härligt det låter att vandra, har aldrig gjort det själv! men får kanske bli nästa års semester!
SvaraRaderaJag tycker det är så tufft att ni är så aktiva med lillan, jag känner att jag är lite bekväm och lat av mig...
SvaraRaderaGud va mysigt. Önskar att min man skulle vilja göra nåt sånt
SvaraRaderaVisst är det härligt att vara ute och vandra! Vi är ute en hel del i skog och mark med Lovisa och hundarna, de där selarna/sjalarna är verkligen värdefulla då! Vi har faktiskt börjat bära Lovisa på ryggen nu, i alla fall när vi är två som går tillsammans. Hon sover jättegott även där :)
SvaraRaderaÅh vad härligt och mysigt! Och vilka underbara bilder! Vill fjällvandra med min familj! Hoppas ni har en fin söndag! Kram
SvaraRaderaOhh vad myyyyysigt, har också varit till skogen idag, det är så underbart =D
SvaraRaderaDet är jättespännande att läsa om er fjällvandring. Någon gång i livet, ska jag absolut prova på detta!
SvaraRaderaKram Ellinor
Var tvungen att bläddra ner lite i din fina blogg och oj vad otroligt vacker ni verkar bo, lyxigt :)
SvaraRaderaJa shit måste hålla med dom andra! Duktiga ni är som fjällvandrar och grejja med en sån liten :)
SvaraRadera