Handavtryck med fin dikt.

I dag har vi varit på babyrytmik, näst sista gången. Efter jul är det barnrytmik för oss i stället. Det känns så konstigt och overkligt att man passerar och får hoppa upp i den äldre gruppen, vår tjej är fortfarande liten, tycker man. Lite av det beskrivs i dikten som vi fick trycka barnens händer på i dag. Jag får tårar i ögonen när jag läser den. Nästa gång ska vi sjunga julsånger och fika adventsfika, då tänkte jag försöka få med Henrik, så att han får se vad vi har sysselsatt oss med på tisdagar.

 En del av vår härliga grupp, tänk så många fina tisdagar vi har haft med dem.

 Vilja har fikapaus.

"Det finns så många märken

Av händer små

På möbler fönster, allt du tänker på

Men stopp ett tag och tänk

Hur tiden rinner fort

Och alla märken borta som jag gjort

Därför jag ett litet minne vill ge

Som när du tänker tillbaka

Ett litet leende kan ge"

Ska köpa en ram och för alltid ha den här framme, den får mig att tänka på att ta vara på varje liten sekund man har av deras tid. Vilja ville gärna känna och kladda med färgen, så det var svårt att få det utan att bli lite kladdigt. Hon frågade om jag ville göra om det, men jag svarade nej. Det är vår Vilja och då ska det vara på det sättet hon ville göra det på.

Vilja sover. Henrik kommer snart hem från träningen, i kväll var det hans tur att få träna. Jag känner mig lycklig över de mina och ska plocka ihop lite snabbt här hemma och sedan krypa ner i soffan med myskläder och inte göra någonting till att det är dags för att sova. Önskar er en fin kväll.