Blod & tårar.

Glad lucia vänner. Vilken vacker dag det erbjuds i dag, solen skiner och det är en riktigt vacker vinterdag. Här hemma har vi ingen lucia alls i år, då vi har så mycket med att komma i ordning här hemma och inför jul. Jag har inte ens sett luciamorgon, som brukar vara ett obligatorisk inslag den här dagen. Vi får fira extra mycket nästa år i stället. Jag somnade i soffan i går helt slut och har sovit så hårt, men i dag känner jag mig mycket piggare. Vi väntar besök av min momma och moster, moster vill gärna se huset innan hon åker hem till Stockholm igen. Hon firar inte julen med oss i år. Så fort Vilja vaknar ska vi gå ut och njuta lite av dagen, vi måste gå ut och se spåren efter rådjuret som har passerat vår gård i natt. Den sägs att det finns väldigt mycket rådjur här på ön och vi har fått en känsla av de brukar hålla till mycket alldeles ovanför huset. Vilja började dagen med att ramla och bita sig i tungan, det var massor av blod och tårar. Tårarna gick över väldigt snabbt och jag lyckades hålla mig lugn hela tiden. Man förändras varje dag som mamma. Önskar er en alldeles fantastisk dag.



Herr Ormvråk.

I eftermiddag har jag och prinsessan njutit av solen in i det sista. Först hämtade jag henne och tog med henne en liten stund på kontoret. Hon fick gå lite som hon ville för att hitta någon plats som hon helst ville ligga på. Jag anade att det skulle bli i närheten av mitt skrivbord, men hon intog rummet bredvid, den röda mjuka härliga mattan. Där hade hon alldeles lagom kontroll över vart jag var.

Sedan gick vi och satte oss på balkongen och läste, så härligt. Gick med ett par skor till vår finaste (som jobbar dygn i dag). Läste lite till på balkongen... ...sedan tyckte jag att temperaturen var alldeles lagom för en löptur, så att hunden också kunde följa med. Packade en liten ryggsäck med vatten, kamera, liten handduk, extra sportbh. Jag tänkte faktiskt ta ett dopp med T efteråt i Storsjön (en fågel viskade i mitt öra att det faktiskt går att bada nu...) Men solen började försvinna när vi närmade oss stan igen, så då blev det inget dopp.
Det var en otroligt härlig löptur. 75 minuter blev det totalt.
Ett Jag-Älskar-Löpning-pass. En vacker prinsessa som precis har haft vätskepaus.


För några veckor sedan såg jag en rovfågel som jag ville veta vad det var för någon. Ormvråk (Buteo buteo), var svaret jag fick och jag kollade läten på YouTube och tänkte att det måste vara den.I dag mötte jag den igen, på exakt samma ställe. I dag var den faktiskt lite läskig. Cirkulerade runt oss i luften och skrek. Den tyckte att vi var på lite fel område. Och vem vet, han kanske tar fel på mig och en daggmask.

Bilden ovan på Ormvråken har jag lånat här.


Här följer små videoklipp som jag hann få på mitt och Herr Ormvråks möte. Synd att jag inte vågade eller hann ta fram kameran när han vände och seglade lågt mot oss när vi började springa igen, det hade kunnat bli en fin bild på honom. Han var mycket ljusbeige under vingarna och mörk brun på ovansidan, en riktigt snygging den där Herr Ormvråk.