Utan min lilla prinsessa.

I kväll återgår jag till gymmet som instruktör, det känns nervöst. Inte nervöst för att kliva ner i cykelsalen, utan nervös över att jag lämnar min prinsessa för första gången (förutom ett par gånger då Henrik varit ute med henne i vagnen). Jag är rädd att det kommer att göra ont i mitt hjärta och att jag kommer att längta sönder mig efter henne. Ändå är det bara 1 1/2 timme det handlar om. Det är inte det att jag inte tror att Henrik klarar av det, det kommer han att klara så bra och det är bra att det får vara bara han och Vilja. Så som jag känner nu kommer det dröja länge innan jag kan lämna henne till någon annan, lilla hjärtat.
Eftersom det har varit lite svårt att få Vilja att sova på dagarna, så prövade jag i dag ett annat sätt för att få henne att somna. Utan att hon åker vagn eller somnar vid bröstet. Jag vill att Vilja ska kunna komma till ro att somna själv när hon är trött, då läste jag att man kan försöka att lägga henne när hon visar tecken på att vara trött. Alltså innan hon har somnat i en gungande famn eller vid bröstet. Om hon ligger och rör på sig kan man gå dit och stryka lätt och prata lite mjukt med henne. Det kräver lite tålamod på Vilja, men det fungerade. Hon kom till ro själv och somnade. Vill tillägga att jag absolut inte låter henne skrika eller vara ledsen. Nu ska jag försöka med det här några veckor och hoppas att hon får lättare att komma till ro själv. Sedan vet jag att hon kommer att få somna vid bröstet ibland. Det är lika viktigt att jag också får sova och då får man ta den enkla vägen när tröttheten är för stor.