tisdag 1 februari 2011

Tomt. Längtar. Saknar.

I går åkte Henrik på utbildning i tre veckor (som tur är får jag hem honom på helgerna). Tänkte att det åtminstone kan få gå en dag innan jag börjar längta efter honom. Men inte. Teja var inte heller hemma, så inte ens en blöt hundnos hade jag att mysa med. Det var så tomt! I går kväll hade jag även en sådan längtan efter vår lilla tuss, det var nog en känsla av de
moderskänslor som de säger att man får. Det kan dels bero på att den lilla sparkade och rörde sig så otroligt mycket i går, så att jag kunde sitta och känna på fötterna flera gånger i går. Och visst längtar jag efter att få ha hela min lilla familj hemma och bara mysa med. Något inom mig säger att det är väldigt nära efter att Henrik har avslutat sina tre veckor borta.

Vaknade och var uppe flera gånger i natt, tittade på den bäddade och tomma sidan bredvid mig. Det saknades någon. Och jag saknade att få en morgongos på morgonen och jag saknade att han inte satt med mig vid frukostbordet och ingen att pussa hej då vid dörren. Så i kväll efter föräldragruppen ska jag hämta Teja och jag ska mysa med henne hela kvällen och jag längtar! Hon kommer att ligga i sin bädd och se ut att tänka: ”Har du pussat klart på min nos nu?”

I morse var jag även in på ännu ett besök på förlossningen, hade en liten blödning igen och det var som jag misstänkte, samma sak som förra gången. Vill ännu en gång slå ett extra slag för vilken service vi gravida har i landstinget, fick ännu en gång möta en mycket trevlig barnmorska och läkare. Så jag hoppas, hoppas, hoppas att de jobbar när det är dags för vår lilla tuss att komma ut. Som alltid hade vårat lilla hjärta fina hjärtslag och jag tror den aldrig är stilla, full aktivitet hela tiden. Kanske är jag inte förvånad, när det är 50% Sandra och 50% Henrik.

Hoppas att Ni alla har en fin tisdag.

P.s. Har jag glömt att berätta att jag njuter som bara den av min mage. Jag kan stå och se på den i magen och tänka: Gud så vacker mage. I början när jag endast gick upp mycket i vikt hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle kunna känna den här känslan. D.s.

1 kommentar:

  1. Åh, håll ut - om ett år känns de här tre veckorna korta men nu är de en evighet. Försök göra sådant som du kanske längtat efter.
    Snart är det fredag. Kram

    SvaraRadera

Tack för din kommentar och ha en fin dag.