Sista tiden har jag sovit allt konstigare. Svårare att få ro till sömn och sover oroligt, för att inte tala om alla drömmar. I veckan vaknade jag mitt i natten av att jag flyttat mig närmare Henrik, höll på att krossa täcket med händerna och tryckte ner huvudet i täcket med tårar i hela ansiktet. Jag hade mitt första sendrag under graviditeten. Det gjorde så ont att jag trodde att benet skulle gå av och det kändes som att det aldrig skulle släppa. Henrik vaknade och blev såklart livrädd över att se mig sådär. När det väl hade släppt kunde jag somna om.
Om jag sover och Henrik är uppe och går eller något annat, så har det hänt att jag vaknat med ett ryck och varit rädd. En mycket äcklig känsla. I natt var ändå värst. Jag hade lagt mig tidigare och när Henrik kom in i rummet och skulle lägga sig, så trodde jag att jag skulle bli överfallen. Jag gallskrek och flög en halvmeter upp i sängen. När jag såg att det var Henrik fick jag i stället ett skrattanfall.
Så,
det finns en risk med att vara i närheten av mig när jag sover.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar och ha en fin dag.