Att känna glädje i varje steg.

För ett tag sedan kom det fram en manlig bekant till mig, som alltid har ansett att löpningen är så tråkig. Men så säger han till mig:
”Sandra, nu vet jag vad du menar med den där härliga känslan i löpningen”
Det visade sig att han nu har börjat springa rätt mycket och genomförde nyligen ett halvmaraton och har sikte på Stockholm maraton 2011. Jag tycker att det är helt fantastiskt att höra och tyvärr är det så att många kan uppleva löpningen som tråkig och jobbig. Det finns en hel del olika orsaker till detta, alltifrån att man inte har rätt motivation, börjar träna löpning på fel sätt, dåliga skor etc.
Men jag tror att börjar man väl löpträna för att man tycker om konditionsträning och frisk luft, så är man fast och beroende.
Det är nästan så att jag kan bli ledsen över att människor gnäller hur tungt och jobbigt det är innan de ska i väg och löpträna. Kanske är det fel träningsform för just den personen. Träning ska ge energi och glädje.

För att hitta glädjen i löpningen måste man i mångas fall hitta något som motiverar en, ett mål. Medan vissa njuter av löpningen som den är och kan springa samma runda år ut och år in. Så länge man fortfarande trivs med den träningen, tycker jag att det är helt fantastiskt.
Ett mål behöver inte vara stort och det är bara ditt.
Något som Du själv ska eftersträva för din egen skull. Det bör inte heller vara för svårt att nå. Kanske sätter man upp ett långsiktigt mål, med små delmål efter vägen.

Jag är absolut ingen förebild när det gäller att sätta upp realistiska mål, har alldeles för stora krav på mig själv och kan bli otroligt besviken på mig själv. Målet är att på första tävlingen i sommar springa 10 km under 45 min, när jag innerst inne vet att målet för mig själv är 40 min. Jag kan ibland skämmas när jag tänker på hur besviken jag var på mig själv efter fjolårets Tjejmilen, 47.05 blev tiden, och jag ansåg att det var ett misslyckande. Målet var under 45 och såhär i efterhand försöker jag tänka på, att jag inte var på väg att åka ner för att jag var så trött i kroppen. Alla har vi dagar då kroppen inte är sitt rätta jag. Då måste man kunde se njutningen i allt runt omkring; musiken, löparna, tusentals kvinnor som njuter av en härlig dag tillsammans. Vad har då en tid egentligen för betydelse? Ingenting.
Så var inte för hård mot dig själv.
Under tjejmilen träffade jag många kvinnor som jag beundrar. De springer en mil på 1.10, men njuter av varenda steg de tar och för dem spelar tiden ingen som helst roll.

Vi är olika. Det gäller bara att hitta sin egen väg för att kunna känna glädjen i varje steg.