*suck suck suck*

Ja, så känner jag just nu.
Efter att ha varit och sett löparna springa och kämpa i Spring en
mil. Tävlingsmänniskan i mig väcktes rejält och jag vill springa.
Snabbt. Känna benen svida. Hjärtat slå i bröstkorgen och få vara
riktigt, riktigt trött efter målgång. Eftersom jag knappt känner av
gårdagens löppass, så intalar jag mig att det hade gått vägen.
Samtidigt som att jag tror att benen hade sagt nej efter bara någon
kilometer. De som känner mig vet hur stor besvikelsen skulle ha varit
hos mig då, tyvärr.
Så nu sitter jag här och längtar efter att få snöra på mig
löparskorna igen.