Ett litet kid.

Det är så att mitt mamma-hjärta värker. När Henrik kommer in och säger att det ligger ett rådjurskid bredvid trädgårdslandet. När jag går ut för att se om det lever och inser att det är dött. Det var som att jag hoppades att det bara skulle sprattla till, skrämma mig, bara det levde. Tänk om vi sett det lite tidigare, då hade vi kanske lyckats rädda det. De är så fina och den där sura minen att de tidigare i veckan varit och ätit både på blommor och i landet är som glömt.