Nu har det varit lite stök tidig morgon några veckor, då Vilja vill sova hos oss och det är helt omöjligt att sova gott. De här veckorna börjar ta ut sin trötthet och i går kväll när hon vaknade och absolut inte skulle somna om, så längtade jag mig bort från mamma-livet. Det är nästan som bortblåst när man på morgonen vaknar av att en liten prinsessa kryper upp och gosar om en. Men tröttheten är kvar och med en värkande kropp är jag kanske inte den med mest humor i dag. Dessutom regnar det ute, så cykelutflykten till en gårdsbutik i dag blir inställd och nu funderar vi på att inta badhuset i stället. Återkommer snart med ett lite gladare inlägg.
120716_2546web.jpg)
Min mormors otroligt vackra pioner.
Känner igen det där... Samtidigt så vaknar man nästan ännu tidigare och längtar efter dem när man väl sover borta och skulle kunna ta sovmorgon :)
SvaraRaderaKan tänka mig det och man glömmer fort hur trött man har varit när man får sova lite :)
RaderaSå är det ibland . Och det är ju faktiskt helt normalt, ok, i sin ordning att känna så. Man orkar inte hur mycket som helst. Massa styrkekramar, från en som hinkat kaffe och varit vaken med förkyld liten i natt. Kram !
SvaraRaderaTack för att du finns och alltid får en att känna att saker är normala. För ibland känner man sig som världens sämsta mamma. Hoppas att lillan snart blir frisk, så att du/ni får sova. Kramar från mig
SvaraRadera