måndag 12 september 2011

En liten återhämtning.

God morgon vänner. Vi har haft en jobbigare natt än vanligt här, då Vilja bestämde sig för att börja stöka redan vid midnatt. Tänder, förkylning (tycker hon nyser och hostar lite mycket, utvecklingsfas eller något annat, det spelar egentligen ingen roll. Nattuggla är hon. Jag ville mest titta in och säga att det blir tyst från mig här i dag, är nära till tårar mest hela tiden och tänker mysa och pussa på Vilja hela dagen. Vet inte om ni funderar över det, eftersom det är ganska tyst bland alla om hur livet som par blir efter att man fått barn. Det här med närhet och kramar, om hur någon frågar hur man mår, en famn att gråta en stund i. Jag tror inte att jag är ensam som mamma att behöva det och mitt ibland diskussioner om vad det blir för mat och andra tråkiga vardagliga diskussioner, så försvinner det och jag saknar det så otroligt mycket. Att någon håller om en på natten när man inte kan sova, inte konstigt att jag vill ha Vilja bredvid mig. Jag tänker inte prata mer om det här, även om det finns många av er som jag vill prata med det om och andra tycker jag inte har med det att göra. Önskar er en fin måndag. Nu ska vi mysa i soffan framför Nyhetsmorgon.

4 kommentarer:

  1. Hej Sandra.
    Vi känner inte varandra du och jag men jag är i allafall en trogen läsare av din blogg. Har själv en dotter som hunnit bli sju månader nu så därför är din blogg extra intressant att följa. Jag känner igen mig jättemycket i det mesta som du skriver, även det att relationen ändras efter man fått ett barn i familjen. Vad jag förstår så har ni inte varit tillsammans så länge innan er bebis kom, så är det även för mig och min kille. Vi var mitt uppe i förälskelsen när vi fick vår bebis och inte van vid att "kämpa" för att få energi och tid för varandra. Min enda tröst som jag kan ge dig är att DET BLIR BÄTTRE! När sömnen kommer åter och ni prioriterar att få "egentid utan bebis" både med sig själv och med sin partner så kommer även energin tillbaka.

    Jag gillar att du skriver om både upp- och nedgångar för du ska veta att vi är många som känner igen oss!

    Må så gott/Kaisa

    SvaraRadera
  2. Åh Sandra ... Vad jag förstår dig.
    Det är så mycket som inte sägs med att få barn!!
    Baby blues.. Depressioner.. Förhållanden som ändras..
    Massa saker!!
    Det är ju självklart att småbarnsföräldrarskapet gör att ett förhållande får sig en känga. Det är ju inte som innan längre. Allt förändras verkligen.
    Herregud vad vi bråkat. Och vi bråkade aldrig innan.
    Vi kämpar på för varje dag. Viktigast är nog att lyssna på varann, hjälpa varann och ge varann sin egen tid!!
    Och jag tror och hoppas att det blir bättre!!

    Marika

    Kram på er!!

    SvaraRadera
  3. Allt är självklart inte perfekt hela tiden, det går upp och ner, och man har mindre tid för sig själv och varandra och allt annat när man har en bebis... men ibland hinner man inte tänka på situationen faktiskt och dagarna går, först när man stannar upp och börjar fundera så tänker man att man måste ändra på vissa saker och försöka bli bättre på vissa saker. Stor kram!

    SvaraRadera
  4. Kan inte annat än att hålla med! Två har blivit tre och livet är sig inte likt.
    Vi har också kämpat (som mååånga andra) och upptäckt hur viktigt det är att tala om hur vi verkligen känner/tänker.

    Hoppas du haft en mysig dag med din underbart fina dotter!

    Kram Ellinor

    SvaraRadera

Tack för din kommentar och ha en fin dag.