Overkligt.

I går kväll när vi kom hem och Vilja hade somnat, så satte jag mig framför datorn för att läsa om det hemska i Norge. Det går inte låta bli att fälla tårar och känna rädsla. Innan jag la mig var jag så mörkrädd, så att jag var tvungen att stänga balkongdörren och kolla om dörren var låst en extra gång. De här hemska sakerna tar vår frihet. Den hotar vår demokrati, den riktar sig mot de människor som är beredda på att styra vårat samhälle. Jag har inte ord för att kunna skriva ner det jag funderar på och mina tankar går till det vackra landet Norge, till alla anhöriga, till alla människor i landet. Det är så nära oss nu. Så farligt nära och det känns som att samhället just nu inte kan stoppa de här terrordåden. Jag läser även New York Times och The Independent, för att se omvärldens reaktioner på det här.