Det är så svårt att lyckas vara mamma, sambo och matte på samma gång. Hjärnan blir överstimulerad och min kropp verkar inte klara av något av det till 100%. Och jag glömde visst mig själv, 0,01% bryr jag mig ungefär om mig själv. Inte särskilt charmigt. Tur att jag åtminstone tror att det blir bättre.
Just nu drömmer jag om ett sött litet torp (hus), rött med vita knutar och små röda uthus. Med stor tomt och nära skogen. Nära staden, men ändå så fridfullt. Jag har redan flyttat in. Målar hyllor i köket, bakar bröd i vedeldad ugn, plockar blommor på ängen, klipper gräsmattan, dricker saft med mitt hjärta på altanen med utsikt över Storsjön, Vilja som njuter av fågelkvitter, Teja som springer lös på gården, ett trädgårdsland som vill bli ompysslat. Ja. Det är ungefär där jag är. Snart får jag se om drömmen blir verklighet.
I går blev förresten vår underbara tjej 3 månader. Jag visste inte att man kunde älska någon så mycket som jag älskar dig Vilja.
Åh Sandra!! Det här inlägget skulle kunna varit jag som skrivit.
SvaraRaderaJag känner EXAKT likadant. Du är INTE ensam kan jag säga.
Jag fick ju börja varva med ersättning när Ellie var en månad (min mjölk var inte enough för henne så jag satt o amma HELA tiden.. ) och nu visar det sig att jag kommer få lägga ner amningen helt, Grät massa i helgen för de men vet du vad. Nu mår jag så mycket bättre! För inte kan jag sitta och amma 24 seven! Går ju inte! Man blir knäpp.
Och det där ed ett torp.... å vad jag velat ha de så.
slippa kånka upp för trappor med bebis o vagn... bara vara i gröna lugnet.
STOR kram på dig!!!!
Hej gumman!! Vet du, jag förstår dig såå väl!! Att få barn för det första är ju världens största omställning, och även det största man kommer få vara med om :) Man älskar gränslöst, samtidigt är det såå jobbigt på många sätt!! man får tänka att det är en så kort period i ens liv barnen är så små! Allt blir lättare när man kan konversera med dom och dom är lite större. När dom är spädbarn måste man ju ägna sig så otroligt mycket hela tiden att man får varken tid att bry sig om sitt utseende eller få i sig nån mat ibland.. Det tär på energin! Man inser inte förrän man fått barn att det skulle inkräkta så stort på den personliga friheten! Tur att våra skatter är det bästa vi har <3 Man får tycka att det är jobbigt, man älskar ju inte mindre för det!! Ang amningen så insåg jag snabbt att det inte passade mig! Jag klarade inte att tillge mig helt och bli sittandes så mycket som man blir, jag slutade när båda pojkarna var ca 5 veckor! Då hade dom iaf fått i sig det viktigaste!! Plus att min sambo fick njuta av närheten när dom tog flaska i hans famn :) Det där gör man ju precis som man känner med! Med minstingen så kände jag mig bara stressad över att sitta när jag hade en ettåring springandes runt fötterna!! Följ ditt hjärta!! Och försök, att även om saker känns tungt att njuta av stunden! JAg är mycket för att drömma mig bort och tänka, det blir bättre om vi gör det, eller det blir bättre sen osv, man tar sällan vara på nuet och tänker -Men vad underbart vi egentligen har det :)
SvaraRaderaKramar från mig!!! :D
sluta blogga kan du ju inte göra! :) hoppas du är tillbaka nu och inte slutar!
SvaraRaderahoppas allt känns bättre imorgon vännen.. usch! kan inte alls vara roligt att känna sig så utpumpad! :(
sv. det var riktigt skönt att se att den låg där den skulle - och bebis är ju stor nu, eller ja - allt är ju relativt, men man ser inte längre en hel bebis på skärmen! :)
KRAM till dig!
Ibland är det bara så att man mår skit! Någon eller något hamnar alltid i bakgrunden för man orkar inte tänka och koncentrera sig på allt! Vissa dagar vill man verkligen sova sig igenom. De kan var fyllda med ångest, oro, trötthet, uppgivenhet.. men hoppet finns kvar och det är det viktiga, att hoppas att det kommer bli bättre! Och det blir det! Kram!
SvaraRaderaTack underbara ni för era fina kommentarer.
SvaraRaderamen vännen då! det ÄR tufft ibland och det kan kännas som att man är helt ensam om att känna så men så är det förstås inte, det gör säkerligen alla mammor. att ammningen gör dig så himla sliten låter ju jättejobbigt! man måste ju kunna upprätthålla ett normalt liv och må bra trots att ens främsta uppgift är att hålla mjölkbaren öppen 24 timmar om dygnet ;) blir det inte bättre gör du helt rätt i att trappa ner! den gamla klychan lycklig mamma=lycklig bebis tror jag stenhårt på ;)
SvaraRaderaskickar över en stor kram till dig! och hoppas på att du fortsätter uppdatera med inlägg =)
Amningen tar ju otroligt mycket energi ifrån en. Vissa dagar känner jag mig helt urlakad, som om jag var tömd på blod. När Niklas är borta sänker jag ambitionsnivån väsentligt för att palla med, det får liksom räcka att amma Elly, gå en promenad, ta en dusch och få i mig mat på dagarna, annars blir det lätt för mycket. När Niklas är hemma försöker vi göra lite matlådor som jag kan ta av när jag är själv och jag ser till att ha pytt-i-panna i frysen och enkel mat som sill och potatis i kylen. Man får hitta sina strategier och försöka att inte ha så höga krav på sig själv, det är en stor uppgift att amma, det glömmer man lätt! Och om amningen blir för jobbig tycker jag att det kanske är lika bra att fråga sig om det är värt det.
SvaraRaderakram