Jag & prinsessan på en löptur.

Östersund erbjuder oändligt många fina stigar och vägar för härliga löpturer. I dag tog jag med mig Teja ut för en långtur runt Spikbodarna. Först var jag lite tveksam om det var för varmt för henne att springa i dag, men hon verkade inte alls lida utav värmen. Tog med mig vatten till henne i ryggsäcken och var beredd på att vända tidigare om hon skulle kännas slö av värmen.
Till stor del är det väldigt fina stigar och det är så att man tar ett extra djupt andetag ibland och bara andas in den härliga luften.
Som alltid i delar av Spikbodarna, så var det även i dag väldigt blött, ena 5 km slingan var det till att vada nästan hela vägen. Bra träning för både mig och Teja. (Jag försöker komma på alla bra sätt jag kan att träna Teja fysiskt till jakten och jag tror att den här typen av mark är perfekt träning för fågelhundar). Så kanske ger det mig ännu en större anledning till att springa det här området oftare...

Ser ni min fot?...

Jag tycker att det är roligt att springa den här typen av terräng, det blir mer som en lek och man hinner aldrig känna efter att hjärtat och musklerna behöver arbeta.

Lite smuts på benen har man aldrig mått dåligt av.

Det var skönt att på vägen hem åter få en perfekt miljö att springa i.

...och svettas fick jag göra...

När vi kom tillbaka, så var det knappt så att jag vågade ta in mig eller Teja. Stängde för till den vita matten, som jag misstänkte att hon hade tyckt varit perfekt som handduk. Sedan fick vi båda oss en dusch.

Säg, är hon inte världens finaste prinsessa?

1.50 blev dagens löppass och det kändes bra i kroppen. Nu tror jag inte att det blir mer än max tre långpass innan fjällmarathon, och då skulle jag behöva få in ett på närmare tre timmar.

Det närmar sig. Spännande. Härligt. Nervöst.