Jag blir så ledsen. Min kropp svarar inte alls på den träning som
jag vill ge den. Körde ett styrkepass för triceps och rygg. Det är
som att musklerna inte alls orkar ge något. Borde ha lagt ner redan
där, men ville så gärna upp på löpbandet och springa ett tempopass
på 5 km med 10 min uppvärmning och nervarvning. Uppvärmningen på 5
min/km kändes bra, men det tar helt stopp när jag kliver ner på
tempo 4.25 min/km. I stället för att slita rejält på psyket klev
jag av och har suttit i omklädningsrummet i tårar. Jag blir så
ledsen, träningen är ett av det största och viktigaste i min vardag
och även om jag vet att det är löjligt att gråta för en sådan
sak, så är det så jag känner. Om jag kunde säga att jag har
slarvat med kosten eller tränat för mycket eller för lite, så vore
det en annan sak.
Så nu hoppas jag att det sitter en bacill i kroppen som inte visar
sig, men jag ber den att komma ut, så att jag får bli sjuk "på
riktigt" och sedan kunna bli helt frisk.
Hur gör ni med träningspsyket en gång som denna? Kör ni på även
om kroppen inte svarar riktigt?
Det suger verkligen om det känns tugnt. Oftast så är det något i kroppen eller att kroppen är trött. Kanske du har kört för hårt ett tag? Kram
SvaraRaderaÄlskade vännen... det är för tusan inte konstigt om din kropp inte svarar. Läs dina inlägg och begrunda och du, sen..... slappa en vecka, en månad eller mer och försök hitta lugnet, och ron som jag tror din kropp behöver innan du stupar.
SvaraRaderaDet tar lika lång tid, om inte längre att lära sig slappna av som att träna upp sin kropp.
Man kan visst älska träning, inget fel att tänka på sin hälsa, sin kropp etc men....
Psyket är svårare att reparera än en muskel.
Du är viktig och ovärderlig för många, ta det till dig och lär dig stressa av med mer än 4x4 rep curl, 5 km löpning kl 5, 2 timmars skidtur på lunchen, 2 tim instruktörsträning och tempo hit och dit.
Slappna av tjejen, din kropp är den enda du har var rädd om den. Ingen mår bra av att ligga i så.
Var rädd om dig, var rädd om H, var rädd om din existens och allra mest din själ. Och tänk på att det finns många som vill ha dig kvar här och närvarande.
KRAM
Jag kan verkligen känna igen mig i dina tankar och funderingar Sandra. Det var faktiskt H:s bror som fick mig att omvärdera min inställning till träning. Han fick mig att träna för att må bra och inte att träna för att hela tiden nå nya resultat. Han fick mig att använda mig mer av skog och natur än av instängda gym. Han fick mig att tänka till och ifrågasatte mina mål. Han gav mig en sund inställning till träning.
SvaraRaderaMitt totala fokus på träning handlade för ett par år sedan om en verklighetsflykt, jag orkade inte riktigt ta tag i några tunga saker som jag hade bakom mig. Ta till dig av H:s kunskap den kan hjälpa dig. En del av den kunskapen hjälpte mig;)
Samtidigt finns det ingen annan som kan avgöra vad som är rätt eller fel för dig. Utan du måste lyssna på kroppens signaler och tro på dig själv!
Kunde inte låta bli att kommentera för jag känner så väl igen mig...
Många kramar Veronica
Tack fina ni för mycket betydelsefulla kommentarer. Kommer ge er längre svar senare.
SvaraRaderaOch Veronica, när jag läser det du skrivit är det som att jag är en spegelbild av dig. Tack.
Kramar Sandra