de har kommit med våren.

Vaknade till en grå och regnig dag. En kort morgonpromenad med hundarna, sådant man måste även om det regnar och det är det som är så bra med hundar. Man måste komma ut och även om det inte alltid är det man önskar så är man flest gånger tacksam över det. Och precis som med barn. Det finns inga dåliga väder. Mitt där på ängen fick jag se dem. Tranorna. Jag visade lilla fröken och då lyfte de. Hennes ögon strålade. Åt andra hållet betade rådjuren, som skuttade mot skogsdungen när de blev medvetna om oss. Klappa dem, hör jag lilla fröken säga och jag får förklara för henne att de inte vill bli klappade och att de lever fritt ute i skogen. Den där gråa dagen byttes ut mot en alldeles perfekt dag bara av att jag fick möta dem genom en 2-årings ögon. Tranor, säger hon när vi går in genom dörren.