lördag 24 november 2012

en vecka och tio dagar.

Blir lycklig och tacksam av att få vakna varje morgon bredvid min lilla familj. Att få höra lilla fröken använda sina nyaste ord. Att få höra henne tjuta av skratt när hon hoppar från bänken in i min famn. När jag vaknar på morgonen och en liten söt tjej står där i sin prinsessklänning. När vi lyssnar för första gången i år på julmusik och få dansa lite bjällerklang-rock. Eller när vi i går kväll fick besök och smygstartade lite firande av sambon som snart fyller år.

Det är en konstig dag i dag. Då jag saknar otroligt mycket och en dag då jag inte grubblar lika mycket som jag gjort. Utan bara känner mig så ledsen. Ledsen över att för en vecka sedan lämnade lillebror oss och tio dagar sedan jag fick träffa honom för allra sista gången. Det är så overkligt allting.

2 kommentarer:

  1. Jag blir så berörd av alla ord du skriver - det är så vackert. Det är ofattbart det som hänt er men det värmer att läsa att ni ändå kan finna de små ögonblicken av glädje mitt i allt mörker.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du skriver om din älskade lillebror så vackert och jag blir alldeles tårögd, förstår att det måste kännas så overkligt. Att det är så svårt att ta in det samtidigt som man är mitt uppe i det. Många kramar till er

    SvaraRadera

Tack för din kommentar och ha en fin dag.