Hand med liten hand vid vattnet.

Höstdag. En riktigt fin sådan. Som Britt-sommar, även om det nu inte riktigt är oktober. Den där energin behövs nu. Vi har varit vid vattnet, klättrat på stenblock, ätit frukt, kastat stenar i vattnet och solat. Sittandes på en varm stor sten, så att vattnet som gick mot stenarna nästan blötte ner oss. Och det där ljudet av vatten. Det gör mig harmonisk. Som att allt hamnar i balans igen. Det är även den stunden som det kan göra sådär ont i hjärtat, av att veta att jag nästa höst eller hösten efter det, kanske inte kan gå ner dit när jag vill. Och jag längtar efter att hitta det där hemma. Därför passade jag på att njuta lite extra och tar med mig det som ett mycket fint minne – att ha en liten varm hand i min, promenerandes efter sjökanten med solen i ansiktet och ljudet av vatten.

Och tydligen gjorde min hemmagjorda ärtsoppa succé hos lilla fröken.