Glödhet.

Lilla fröken rosenknopp var en sjuk rosenknopp i natt. Så jag önskar att jag hade kunnat byta plats med henne i natt. Försökte låta henne sova mot mitt bröst medan jag bäddade upp mig själv med kuddar, det brukar fungera, men det var jobbigt med allt slem och hostan. Mitt hjärta gick nästan sönder när jag såg hennes väldigt ledsna och tussiga ansikte. Kunde nästan känna hur hennes feber blev högre när hon låg på mitt bröst. Den här gången tog jag inte ens tempen på henne, annars är jag noga med att inte ge det när hon har under 39. Det var en känsla bara, att den var högre. Och jag får tårar i ögonen när jag tänker på den där söta lilla trollungen som sitter på sängkanten, som utan problem äter alvedon från tesked. Det har hon alltid gjort och lite välling på det, så somnade hon i min famn och jag kunde bädda ner henne.

I morse strålade solen in genom alla fönster och trots några enstaka timmars sömn, så kändes det bra att kliva upp och de andra sov som små söta grisar. Ja, tro det eller ej. Den blev halv nio innan de vaknade. Det kändes skönt att få komma ut och få lite morgonsol. Ett svanpar tog sig ett morgondopp vid en av småbroarna. En and kom flygandes över huvud på mig, ropandes efter en partner. Lite längre bort på den plöjda åkern hälsade två skogsfåglar mig god morgon. Och nu längtar jag hem. Och gör helg.

Liten tjej, här var hon endast 1 1/2 månad.