Hon lär mig om livet.

Nu är vintern här. På riktigt. Vi har fått mer snö än vad vi fick på hela vintern förra året och termometern visade på riktig vinterkyla för första gången i år. -19,4 när vi klev upp, nu visar den -13,4 med lite sol på. Det är vackert. Bra för själen.

Jag tappade så mycket energi i går och för er som vet vad jag pratar om när det har varit minus på energikontot i över 10 månader, så behövs det inte så mycket för att det ska ta helt slut. Ingen har sagt till mig att det är enkelt att bli förälder och hur mysigt det än är så det den största uppgift som man kan ta på sig i livet. För varje dag som går så blir det lite, lite enklare och man lär sig av saker och tar med sig det för kommande dag. Så jag valde att inte gå på barnrytmiken i dag, utan vara hemma och fylla på med lite ny fin energi. Förhoppningsvis hittar vi så mycket energi att vi åker in till stan och går på basket i kväll med några kollegor. Fortsätter det däremot att vara väldigt kallt så tänker jag nog inte dra ut Vilja. Hon är så go. Nu skakar hon på huvudet när jag säger ”Nej Vilja” och ger mig världens största leende, ibland pekar hon på mig med det söta lilla fingret. Busunge. Vi har på morgonen lyckats måla ett stolsben, som resulterade i en trasig fönsterlampa och färg överallt. Vilja ville ha sin första sovstund först klockan 11 i dag, undrar om den lilla damen håller på ändra sina rutiner igen.

Att bli mamma och lilla underbara Vilja har lärt mig så mycket om livet. Hon lärde mig tidigt vad älska är. Hon lärde mig tidigt att man inte kommer någonstans med att ha bråttom och stressa, saker tar sin tid. Att leva i nuet. Hon har lärt mig att man kan ha matrester på kläderna och på bordet, det tar ingen skada förutom i andras ögon. Hon har lärt mig att man kan ha saker över hela golvet och att det är mysigt och att det inte alltid hinner bli städat. Hon har lärt mig hur roligt det är att spexa och leka. Hon har lärt mig allt som vi vuxna glömmer bort att vara och göra.