Blod, spya och lek.

I går fick vi äntligen träffa Laila och söta lilla Emil. Det kändes som evigheter sedan, då vi är vana att träffa dem minst en gång i veckan. Vilja är väldigt framåt och ibland blir de i hennes ålder lite rädda för henne, så i går fick jag vakta Vilja lite, så att hon inte skulle leka eller gosa för hårt. Här ville hon gosa med Emil, de är så söta och jag ser så mycket framemot att följa Vilja och de andra barnen.

Tack Laila för en trevlig fika och lekstund, vi längtar redan efter er.

I går morse fick Vilja sin första stora blåa läpp, då hon valde att inte hålla i bordet och åkte i golvet med tänderna i läppen. Blod, tårar och en stor läpp. Mitt hjärta gjorde lite ont en stund. Vilja har börjat försöka stå utan att hålla i sig och vissa gånger fungerar det väldigt bra, medan det andra blir en duns i golvet.

Andra incidenten i går var på stan efter att vi hade varit hos Laila och Emil. När jag kom in på Polarn o pyret, så ligger Vilja och sover i vagnen. Helt plötsligt kräks hon, massor. Jag får snabbt upp henne till sittande och hon fortsatte kräkas. Jag blev så rädd och tyckte så synd om henne. Henrik var snabb att avsluta sina ärenden och hämtade oss. Vi åkte upp till farmor och farfar, där de var snälla och tvättade upp kläder och saker. Vilja har inte visat något mer efter det, så förhoppningsvis var det bara något tillfälligt.

Efter det var vi och hämtade mer ved, torr ved. Så nu ska det väl vara enklare att elda här hemma. En väldigt händelserik dag, då är det extra mysigt att få krypa upp i soffan här hemma.