Blåa Goldwin.

Eftersom mina byxor börjar bli trånga, så kom Henrik i dag på att han har ett par täckbyxor som jag kanske kunde ha. De kommer vara alldeles för stora, tänkte jag. Men de satt nästan perfekt. Ett par blåa Goldwin, de passar utmärkt till min rosa jacka. Så i dag behöver jag inte känna mig som en stoppad korv när vi åker utför i backen.

Och jag vill skicka en alldeles extra varm hjärtehälsning till Henrik, som får stå ut med världens tröttaste tjej just nu. Sista dagarna har jag varit extremt trött, när jag vaknar och har sovit tio timmar känns det fortfarande som att jag har sömnbrist. Jag mår inte så bra av att knappt orka ta hand om mig själv och har svårt för att låta någon annan göra saker åt mig. Därför försöker jag köra på hela dagarna och sedan tar det tvärstopp. Då kan jag vara så trött så att tårarna rinner. Därför mår jag i dag väldigt gott över friskluft och rörelse. Det är därför jag tror att det är så viktigt att träna och röra på sig hela vägen fram. I natt vaknade jag av att tussen i magen rörde sig, det är första gången jag blir väckt. Det är mysigt, även om h*n verkar ta all min energi.