Farliga saker.

I går kväll tog Mirja och Mattias med oss ut till skjutbanan för att skjuta på flygande lerfat (som jag vill kalla dem). Det var premiär för mig.

Så jag fick invänta ett "ja" när de kände sig redo och trycka på knappen, så kom faten flygande och pang. (Förhoppningsvis dog den).

Ser Ni hur mycket jag har gått in för min arbetsuppgift? Koncentration, sikta och skjut.
Alltid redo!

Nu ska jag då erkänna att jag tyckte att det där var lite läskigt, ändå ville jag väldigt gärna pröva på. Jag har hört sådana där skräckhistorier när de slår axeln ur led osv. Det ville jag gärna inte vara med om och de försäkrade mig om att det inte skulle hända. Ändå var jag nästan som ett asplöv när jag stog där med geväret i min hand. De första skotten blundade jag så fort det smällde, när jag sedan vågade slappna av och sikta på det flygandet objektet, så kändes det bättre och jag träffade faktiskt den andra. Då la jag av. Fyra skott och jag kände mig helt slut i överkroppen. Det var väldigt roligt.

Tack finaste H, Mirja och Mattias för i går kväll.

Det kanske blir ripjägare av mig också.