En perfekt genomkörare.

I lördags genomförde jag mitt andra halvmaraton. Jag var väldigt lugn hela dagen timmarna innan loppet och kände mig nästan lite för lugn och avslappnad. Kroppen kändes bra och jag hade som ingen tvekan på mig själv att det skulle kännas bra. Vilket också gjorde mig nervös vid start, tänk om det inte känns bra?!

En timme innan start satt jag och finaste på Törners och drack en kaffe i solen.

Henrik skjutsade ut mig och hans bror till start, det var extra roligt att Rikard också sprang. Så att det blev en liten "familjesysselsättning" för dagen.

Jag kände mig väldigt stark från start och gjorde min bästa tid på 10 km (som jag har tagit tid på), 43.30 visade klockan vid den kilometerpasseringen. Kände mig fortfarande pigg, efter 13 km började ben och höfter kännas stela och vid 15 km fick jag börja kämpa för att hålla i hela vägen in i mål.

Jag gick i mål på tiden 1.35.35. Vilket är en km-tid på 4.32.

Jag är väldigt nöjd över min prestation och det var otroligt trevligt efter vägen, det kommer jag att ta med mig länge. Även om jag tycker att det kunde fungera lite bättre från arrangörernas sida. Det har även tagits upp efter i går, så jag hoppas att de tar till sig och ordnar till detta till nästa år. Då jag hoppas att det ska finnas ett årligt maraton här i Östersund.

I dag har jag fruktansvärt ont från naveln till fötter, men jag är redo för fjällmaraton.

Undrar hur jag kommer att må söndag om två veckor?!
På eftermiddagen åt vi middag på Krogstråket som öppnade i fredags, sedan gick vi hem och vilade en stund i soffan, innan vi mötte upp Rikard, Veronica och Anders. Det var trevligt. Ibland undrar man vart alla människor kommer ifrån den här veckan.