Så Du älskar ett vuxet barn till en alkolist?

Fick ett mail i dag, avsändaren var en av mina bästa vänner. Sist vi pratade så sa hon: Jag ska maila Dig något. Jag var tvungen att sluta läsa när jag fick det i dag, när jag fortsatte i kväll, så ville jag krypa ner under täcket och gråta. Så mycket i texten var jag. Jag har valt att inte skriva så mycket om den delen av mitt liv här. Jag skulle gärna dela med mig, för jag vet att så många bär på samma sak som mig. Vi pratar bara inte om det.
Anledningen att jag inte skriver är för att det tar alldeles för mycket kraft och ork, det är känslomässigt nedbrytande. När personen, som gav mig styrka och fick mig att våga tala om det, gick bort. Blev det som att jag även gömde känslorna längst in.

Texten handlar om min rubrik och jag har valt att inte lägga ut den här. Vill du läsa den får du gärna lämna en kommentar med mailadress eller länk till blogg. Eller maila mig. Ska försöka ordna en speciell mailadress för bloggen.