Ett babbelinlägg.

Nina har skrivit så bra om en del av det här med mammakänslor. Ni borde gå in och läsa det. Jag har även svårt att se någon annan försöka trösta Vilja, när de gör det på ett sätt som jag inte föredrar eller pratar med henne på ett sätt som jag aldrig kommer att göra till henne. Det gör också att jag kommer att ha väldigt svårt att lämna bort henne (just nu känns det som aldrig), speciellt på kvällen och nattid. Förhoppningsvis kommer jag inte heller behöva lämna bort henne så mycket då jag tycker att barn går att ha med på de mesta aktiviteter, och dessutom bjuder in oss vuxna på många nya äventyr. Tyvärr verkar min andra hälft inte tycka samma sak, han menar på att man blir begränsad och anledningen till att vi inte planerat något för hans semester, för att man blir begränsad. Jag undrar vad han hade tänkt planera in om inte Vilja hade funnits.

Löpturen i dag gick fruktansvärt dåligt. Jag blir på dåligt humör när jag tänker på det, så egentligen ska jag inte älta det så mycket mer utan ladda inför nästa gång. 3-4 km tog jag mig med barnvagnen, sedan var jag helt slut och promenerade tillbaka. Den bra löpformen känns onåbar just nu, hur kan man tappa allt så fort?? Vi ska försöka lägga oss väldigt tidigt i kväll, men om Vilja somnar under kvällspromenaden med Teja ska jag gå förbi gymmet och köra ett styrkepass. Gymmet ligger endast 5 minuter härifrån. Nu ska jag steka en stor entrecôteskiva och göra en sallad. Vilja sitter här och "pratar" hela tiden, det har hon gjort mest hela dagen förutom när hon har sovit. Henrik slutar jobba klockan 08.00 i morgon och är sedan ledig i fyra dagar. Då hoppas jag att vi kan hitta på några roliga utflykter. Fira Sveriges Nationaldag ska vi också göra.

Önskar Er en fin fredagkväll.