För att han är min kärlek.

Försöker så ofta som möjligt visa hur värdefull Henrik är och hur lycklig jag är över att få dela mina dagar med honom. I vardagen är det så lätt att vi glömmer bort att påminna varandra om så viktiga saker. Det kan vara så lite, men kanske får det lilla den andra sig att känna sig älskad, vacker, behövd och alldeles speciell. Henrik har varit så betydelsefull och gjort så mycket för mig tunga dagar under graviditeten, så att jag inte ens kan beskriva det i ord. Jag kan knappt komma på en gång som jag har behövt be honom om något, snarare tvärtom, att han måste tänka på sig själv också.
Det är något som jag har skrivit ner och ska spara i boken till lilla tussen, han var världens finaste pappa från första stund. Jag får nästan lite tårar i ögonen när jag tänker på honom, världens finaste. För även om man under graviditeten kämpar med hormoner och mindre rörelsefrihet, så ska man veta att många män får kämpa hårt för att försöka förstå en gravid kvinna. Så jag vill sända en extra liten guldstjärna till alla män i dag.


I går eftermiddag kände jag mig väldigt pigg och ville få honom att känna sig alldeles speciell, en helt vanlig måndagkväll. Inspirerad av Ninas middag några dagar tidigare, så valde jag att laga det till honom - Västerbottenpaj med löjrom, rödlök, creme fraiche och gräslök. Till det hade jag ordnat ett vitt vin till honom som skulle passa. Till efterrätt fick han välja semla eller äppelpaj med kardemummasmak. Kanske inte så speciellt, men det var ett sätt för mig att säga:

Jag tycker om Dig ända till månen och tillbaka.

(Är det inte så man säger som liten?)