Slutfunderat.

I kväll hade jag tänkt gå och träffa en hund här i stan. Av den ras som har intresserat mig ett tag. Rasen är inte så vanlig och därför är ett möte väldigt väsentligt för att fortsätta planerna. Det kändes bara så otroligt konstigt att gå och "titta" på någons hund, en helt okänd människa. Nu har han dock fått mig att känna mig mer bekväm efter att jag beskrev hur konstigt det
kändes, så jag får se om jag träffar dem någon annan dag.
Egentligen, borde jag inte alls fundera på det här. Sa innan att jag inte vill vara själv om det och så känner jag fortfarande. Den känslan bör jag hålla fast vid. Det kräver så mycket tid att passa
ihop med arbete och samtidigt få kvalitetstid med hunden. Det är ett heltidsarbete bara det. Samtidigt som jag saknar en bästa vän, som aldrig säger nej till aktivitet varken inom- eller utomhus.