En liten viskning.

Jag ska berätta en liten hemlighet för er.
Jag längtar efter en bästa vän.
En lekkamrat som aldrig säger nej till att vara ute.
En som kommer och lägger huvudet i mitt knä, så att jag kan borra in huvudet i pälsen.
En som kommer och lägger huvudet på sne på morgonen och vill gå ut på morgonpromenad.
I går hörde en uppfödare av sig till mig och berättade att de bestämt sig för att inte para sin tik, men hon ville i stället rekommendera en annan kennel, som de själva skulle ta en valp ifrån nu.
Jag kollade upp kenneln och fastnade direkt. Mycket fina hundar. Ringde henne i dag och om jag blev kär i hundarna, så blev jag ännu mer kär i henne. Vilken kvinna.
Vi hade ett långt och väldigt trevligt samtal. De ska snart göra ultraljud, så att de ser om parningen har lyckats eller inte. Sedan skulle hon maila mig och jag var mycket välkommen för att hälsa på hemma hos dem. Första känslan som jag fick av henne är att jag skulle känna mig väldigt trygg i att ha henne som uppfödare.
Jag drömmer nog lite, och är rädd, att jag gör det för att jag saknar min lilla prins väldigt mycket. Jag har andras åsikter som är väldigt viktiga för mig i det här också, så det här är som sagt, enbart mina drömmar och funderingar. Inget mer än så.