Viljas dopdag.

Stolta föräldrar, vackra gudmor som höll vår prinsessa under dopceremonin och prästen.

Vi hade en alldeles underbar dag i söndags - Viljas dopdag. Jag och Henrik hade valt ut en speciell plats vid Storsjöns strand med utsikt över Jämtlandsfjällen. Ca 7-10 minuters promenad från Sunne kyrka. Hon döptes i Sunne församling, som numera tillhör Frösö församling. Sunne kyrka är väldigt fin och ligger så vackert vid Storsjön med sockenstuga och kyrkstallar kvar. Viljas fina farfar utanför Sunne kyrka tillsammans med hundarna Ebba och Asta.

Vi hade en mycket bra präst, vi är så nöjda över honom. Jag är inte så kyrklig av mig, men lever helt klart med kristna värderingar. Ett dop kändes mer självklart än en namngivning. Dopet skulle vara kl. 13.30 och vi skulle gemensamt med gäster gå från kyrkan kl. 13.15. Vi kom ut dit 12.15, mycket senare än vad vi hade tänkt, men jag ville absolut inte stressa och påverka Vilja innan, det kändes viktigare än att vara där i tid.Mina älsklingar. Far och dotter på väg till dopplatsen.

Viljas fina mormor och farmor på väg till dopplatsen.

Dagen bjöd på solsken med stark vind under dopceremonin ute, fikat flyttade vi inomhus eftersom vi hörde att det var åska på väg och det var ett bra beslut, när gästerna sedan skulle gå hem var det sol igen.Viljas underbart söta och charmiga kusin Alice. Vi är så glad att ha fått tillbringa dagar med henne, tiden går så fort när man är liten.Hela dopet kändes så spontant och avslappnat. Inget var skrivet i sten vad som skulle göras under fikat, vi hade pratat om saker vi kunde göra och gjorde det som passade in. Efter ceremonin fick alla ett glas med syrénsaft medan de skrev i gästboken och sedan gick tipspromenad, sedan var det kakbuffé.Vi gjorde egna kakburkar. Sprayade burkarna med färg och dekorerade dem med band och rosetter. Allt finns att hitta på Panduro och det är så roligt att få använda fantasin och göra egna saker.Tårtan garnerades med rosenblad och silverkulor. Inspiration hämtad från magasinet Damernas Värld.

Jag är så otroligt nöjd med dagen och jag önskar att Vilja skulle komma ihåg den, jag hoppas att jag kan skriva ner så pass bra att hon kommer kunna känna lite av vad jag kände. Det som förvånade mig var att jag blev så otroligt rörd över hela dopet. Det var som att det gick upp för mig att vi var där enbart för Vilja, för vår älskade dotter. Jag har nog aldrig varit så stolt över något i hela mitt liv och där fick vi visa upp henne. Det var som att det var något som smälte in i mig: Hon är vår dotter. Som jag älskar mer än det går att förstå och förklara. När vi stog där framme med prästen och gudmor, så kände jag att jag har allt som jag behöver för att vara lycklig, världens finaste familj. Jag älskar Er. Jag skulle läsa en dikt, men jag hann inte läsa många rader innan tårarna ville komma och Henrik fick ta över. Först var det lite genant, men det var glädjetårar och de kom lite då och då hela dagen. Jag tyckte texterna som prästen läste var vackra och jag tyckte att det var fint att be bönerna. Mitt mammahjärta smälte när Vilja log mot prästen när han gjorde korstecknet vid hennes ansikte. Jag ville springa fram och pussa på henne när hennes nyfikna ansikte funderade över vad som blev blött på huvudet. Vilja var så lugn och snäll hela dagen, precis som den hon är. Åh, älskade lilla vän. Skulle kunna skriva en bok om dagen och alla känslor, men jag stannar här och vill tacka alla som var med och gjorde den här dagen så himla fin och för alla vackra presenter som Vilja har fått. Ni är fantastiska. Och tack till alla som har hjälpt till innan och under dopet. Ni som har bilder från dopet får gärna maila eller skicka dem till oss. Vi har många fina bilder som Mattias tog med vår kamera, men det är alltid roligt att se vad andra har valt att fotografera. Av respekt till våra gäster så kommer inga bilder på dem. (Några av släktingarna har jag tagit med och hör av er till mig om ni vill att jag tar bort bilderna).