tjugosju.

I dag skulle min lillebror ha firat sin 27:e födelsedag. För ett år sedan visste jag inte att jag den här dagen skulle sitta med ett ljus tänt på bordet i tårar. Precis som jag inte hade trott att jag på alla helgona skulle sitta i en kyrka med min familj och se när det svaga ljuset av kristallkronorna glittrar av alla ljus som har tänts. Eller att min dotter frågar om jag är ledsen och önskar bä bä vita lamm i stället för en psalm. Men jag håller fast vid att kyrkan är bra, det var kristet, men det var ett andrum för mina tårar att släppas för en stund. Som i kväll. Då jag mest av allt bara vill sjunga ja-må-han-leva för min lillebror.