Medan sommaren sakta börjar återvända så kurerar jag mig med ett varmt bad och en bra bok. Vilar huvudet i mannens knä, som kliar mig i hårbotten och jag slappnar av. Min mage har gjort uppror och maten växer i munnen på mig. Stundvis tar jag bort en tår och vet att i morgon är det lillebrors namnsdagen. Det värker lite extra i hjärtat dessa dagar. Den här saknaden av de som fattas oss. Förlusten av någon vi älskar. Förra veckan tog cancern ännu ett liv, en pappa, en man, en man omgiven av vänner, en god affärsman. Jag har tänkt mycket på det och på döden. På hans glada skratt vid det stora bordet bland vänner i Barcelona. Det har tystnat. Trots det njuter jag av att det snart är ledighet, går och funderar på om vi äntligen har hittat det och kanske finns det redan en hög med höstplaner. Sådant som jag tycker om. Jag känner mig lugn och ser ljust framåt. Det känns som att jag är på väg att kunna blanda fånga dagen och drömmar på ett bra sätt. Alldeles lagom. Tacksam över livet.
Kloka ord!
SvaraRaderaKram <3 /faster
SvaraRadera