goaste töserna på julbord.

Man får nog lära sig att leva med att man är en person som gör saker i sista stund. Den här morgonen har vi hunnit krama om alla nära här hemma och besöka graven. Det är en väldig tung känsla att behöva få uppleva det och jag saknar och jag skriver hans namn på julklappslistan och jag tycker att livet är orättvist. Som i går, när Vilja gungade en liten bebis i babyskyddet. Då tänkte jag på vad min mamma berättat, hur jag och kusin gungade lillebror i babysittern så han höll på flyga ut. Tänk att Du min vän inte är här hos Mig - Du saknas Mig.

Vi sitter i en bil på väg på till Värmland för att fira jul hos Viljas kusiner med familj (som vi har längtat så efter), så jag passar på att visa er lite bilder från julbordet för en vecka sedan. Som vi åt på Tivars tillsammans med bästa familjen Dahlenborg.