en gudstjänst på tv.

En gudstjänst visades på tv i förmiddags. Vilja lyssnade på barnkören och sjöng med. Den fick stå på och det var fint. Det var fint i fredags också. Efter en vintrig löptur i går och bakning av rosa hallonmacarons, så kom verkligheten i kapp och natten blev en av de tyngsta hittills. Tycker att jag för det mesta kan resonera rätt klokt, att det här är något jag alltid kommer att få leva med och att livet måste gå vidare. En del stunder känns allt väldigt svart och jag förstår inte hur jag ska kunna acceptera det. En vanlig sak man får höra är att han har det bra nu och förhoppningsvis är det så, men för mig, så känns det så oerhört hemskt att en människa på jorden inte har det så bra att man väljer att inte vilja leva längre. För jag ser min älskade lillebror hela tiden och tänker att vi hade kunnat göra det bra.