torsdag 29 november 2012

vintertid vid älven.

Olyckan har kommit till vår familj igen. Som om det inte var nog att vi skulle förlora vår älskade F. Så har min pappa fått en hjärnblödning som har förlamat höger sida, tal och skrift. Jag vet inte hur mycket en människa orkar bära, men det går. Vi människor orkar nog bära så mycket mer än vad vi tror. Mycket i våra liv kan vi själv påverka, men en del saker står vi alldeles handfallna inför.

12 kommentarer:

  1. Kan inte göra annat än att skicka en stor STYRKEKRAM! Det känns som om orden inte räcker till..

    Tänker på dig

    Varma kramar Veronica

    SvaraRadera
  2. Men oj nu var det då motigt, skickar också en styrkekram

    Vackert kort
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Men herregud, ska allt behöva hända samtidigt?!
    Men det är som du säger, man orkar i stort sätt allt. Varje gång man tror att nu klarar jag inte en grej till så lik förbaskat så reser man sig igen och fixar det.
    Hoppas verkligen all er elände har nått sitt slut nu och att din pappa repar sig.
    Massor av kramar ♥

    SvaraRadera
  4. Vilken jättefin bild Sandra. Du borde hålla en kamera jämt i dina händer.
    Vi är/måste vara starka tillsammans, vi finns för varann alltid nu mera än någonsin.
    Varm kram faster

    SvaraRadera
  5. Det känns som orden inte riktigt räcker till och tyvärr tyvärr kommer oftast en olycka aldrig ensam. Tänker på dig och din familj och hoppas din pappa blir bättre. Massor med kramar

    SvaraRadera
  6. Fy vad hemskt stackars er. tänker på er
    kram

    SvaraRadera
  7. Erika Larsson fd Ohlsson30 november 2012 kl. 10:53

    Men nu får det vara nog med allt elände. :( Tänker på dig och hela din familj. Många kramar från mig och min familj

    SvaraRadera
  8. Stora varma styrkekramar till er! Så tragiskt. Ordspråket som lyder en olycka kommer sällan ensam stämmer tyvärr alldeles för ofta. Samma vecka som vår äldsta dotter insjuknade i diabetes och låg inlagd på sjukhus dog också barnens farfar. En fruktansvärd tid men vi tog oss igenom den. Fantastiskt vacker bild Sandra. Du är duktig på både ord och foto. Kram än en gång.

    SvaraRadera
  9. Kära Sandra. Jag känner genuint med dig. Jag vet inte varför men det verkar som om vissa perioder ska vara tuffare att ta sig igenom med så mycket sorg att bära att man inte förstår hur man ska bära den. Dela med varandra. Finns till och prata. Skapa förståelse för varandras sätt att vara ledsna på.

    All styrka, tankar och värme till dig och er.

    SvaraRadera
  10. Jag vet inte vad jag skall säga. Olyckorna som drabbat er den senaste tiden är fruktansvärda och det är svårt att se att det skulle finnas någon förklaring till allt detta. Under svåra tider är det dock viktigt att finna tröst hos varandra. Det må vara en klyscha, men det ligger mycket i talesättet "delad börda är halv börda" och så vidare.
    Stor kram till er

    SvaraRadera
  11. Åh nej! :´( Finner inga ord! KRAMAR å KÄRLEK i massor till er!

    SvaraRadera
  12. Nämen va säger du!?

    Herregud vilken olycka ni har drabbats av, som om det inte var nog med din bror. Blir uppriktigt ledsen för din/er skull, men hoppas att han kommer bli bra igen :(

    Kramar i mängder!

    SvaraRadera

Tack för din kommentar och ha en fin dag.