Majs (ajs).

Det är dagar som de här som jag känner vad jag har saknat den här sommaren. Den där riktiga värmen, då man kan sitta vid strandkanten, borra ner tårna i sanden och känna ett något kallt sjövatten sköljas upp på fötterna. När man känner på kvällen att huden är kladdig av svett av en riktigt varm dag. När jag somnar i kväll kommer jag se hur Vilja och Teja lekte vid vattnet. Ibland på varsitt håll, men ändå alltid tillsammans. Vi letade fina stenar. Fina pinnar. Kastade sten. En fika med gammelmormors bror och Peder. Ett besök hos en dam på ön där vi gungade hammock och plockade mogna hallon. Det kanske finaste av allt, hur Vilja stryker mina kinder med båda sina händer innan sängdags och ser mig rakt i ögonen. En stund var världen stilla och kärleken svämmade över. Sådär mycket att jag blir påmind om att den här vardagen snart är över och det får mig att fälla några tårar. Det känns lite svårt att ta in och acceptera. Och så ska jag längta efter att vi alla är hemma igen och en lika fin dag i morgon.

Och hon säger majs (ajs).

Och visst känner jag mig otroligt lycklig över att ha en så fin familj runt mig och att jag på en och samma dag får en bukett med vacker blå stormhatt och en burk med sylt. De små tingen är de stora.

 Skräckblandad förtjusning.

 

 

 Bra att ha saker. Ni har väl sett Ernst.

 

Vilken lycka för en liten tjej som Vilja att ha så många äldre människor som pysslar om, leker och myser. Här klappar Vilja bredvid sig och vill att damen ska slå sig ner och vila lite.