Inställd "Den blomstertid".

Det borde vara en dag då hela kroppen spritter av glädje, så att man gör kullerbyttor i gräset och bara myser på filten av värmen, då solen lyser i dag. Det är det inte, det är sådan dag som jag skulle behöva sova en liten stund. Det är nog den här perioden vi är i. Mamma och pappa är bäst i världen. Och jag har all förståelse, då det måste vara extremt omtumlande för en liten att inse att mamma och pappa kan försvinna. Vår älskade lilla Vilja. Botemedlet på detta är kärlek och närhet. Det är här vi bygger trygghet och vi klarar det med stöd av varandra.

Hade sett framemot något fint i dag, som blev inställt pga magsjuka. Min älskade brorsons allra första skolavslutning. Och han, som hade sett framemot den, och ville att alla skulle komma. Vi hade tagit fram finkläderna, förberett för att plocka vackra ängsblommor till honom, sjunga ”Den blomstertid” och fälla några tårar av stolthet, där på avslutningen. Och jag längtar efter honom, så otroligt mycket. Tur att vi ändå fick bjuda släktingar på rabarbermuffins och kaffe här hemma, det var plåster på såren för oss.

Det har även varit en tid då jag tänkt mycket på att vår tid tillsammans är begränsad och då är det läkande att ha fått tillbringa två dagar med mormor och hennes bror. Och att mormor och jag ska koka saft av alla de häggar vi har här hemma. Det längtar jag efter. Momma och jag.

Nu välkomnar vi helgen med barfotamys i gräset. Fin helg till er alla.