Ett litet hej.

Fick möjlighet att koppla upp mig här hemma och tittar in för att säga hej. I dag har det varit en väldigt vacker dag här på ön. Mirja var också hemma och sjukling, men kom hit för en promenad och rasta hundarna. Det var en solig och härlig runda vi gjorde. Hon kom även som en ängel med ved. Vi har nämligen haft lite otur med vår inflyttning, först att vi alla blev sjuka, men även att veden som vi köpte inte var riktigt torr. Tack för trevligt och ett spontant sällskap, det tycker jag om. Jag känner mig mycket bättre, men Vilja är inte alls pigg och i går när jag kom hem från jobbet var hon riktigt hängig och ledsen. Har nog aldrig sett henne såhär förut, tycker så synd om henne. I morse hade hon lite feber och jag har en misstanke om att det inte bara är förkylningen som spökar, utan även tänder som vill spricka igenom och gör ont. För det är som att det är plötslig smärta som kommer när hon blir sådär riktigt ledsen. Lyxen är att hon gav mig sovmorgon till 08 i morse, har knappt hänt förut. Ska även tillägga att jag tror att hon har lite separationsångest på allt det här, i går kväll kunde jag inte lägga henne, hon blev så ledsen, så hon fick åka baby björn med mig till att hon var så trött att jag bara kunde lägga ner henne och hon somnade. Hon fick sova hos oss hela natten.

Min momma och hennes bror (som också bor på ön) har varit och hälsat på i dag. Det var trevligt att ha dom här och om Vilja är piggare i slutet på veckan ska vi gå och dricka en kopp kaffe hos honom, då Vilja är sitt vanliga jag. Ska berätta mer för er någon annan gång varför jag håller så varmt om den här ön och huset. Även om starten har tagit mycket krafter så trivs jag i hjärtat och ser framemot alla dagar som komma skall. Vi har mycket pyssel att sysselsätta oss med och sådant gillar jag.

Såklart händer det mycket med Vilja hela tiden. Hon står väldigt stadigt nu och förflyttar sig korta sträckor efter möbler. Kryper väldigt snabbt och har visat att hon vet hur man klättrar på saker och ting. Hon är lika mammig som pappig och har börjat visa att hon blir lite blyg och gömmer sig med ett leende i famnen. Väldigt sött måste jag säga. Tycker att hon har anpassat sig bra till en ny miljö, även Teja verkar börja förstå att det här är hemma.

Måste även berätta att jag i går pendlade första gången till jobbet. Jag kände mig som ett litet barn, det var så spännande och vilken kvalité att få uppleva kontrasterna mellan landet och staden. Jag får nu cykla först 2 km till färjan, sedan åka färja över, för att sedan cykla nästan 2 km till och sedan byta till en buss som tar ca 20 minuter. Till våren ska jag börja cykla hela vägen och använda tiden till träning, det är en fin omgivning man har att njuta av. I går på färjan hem så var det alldeles mörkt och det snöade, jag valde att stå kvar ute och det var något alldeles speciellt att se snön över det svarta vattnet som kom mot färjan. Det kändes bra i kroppen och det läker sådant som behöver läkas och jag blev ännu mer övertygad om att det här är bra för mig, för oss.

Så vänner, bekanta och familj. Min dröm har alltid varit att i vårat hus ska man alltid kunna komma när man vill, spontant eller planerat. Det känns så skönt med all denna yta. Så nu kan jag säga med öppet hjärta att man alltid är välkommen.

Har tyvärr inte tagit så mycket bilder, men det kommer. Jag lovar. Är snart tillbaka.

 Första morgonen i huset.