Vi har ännu en härlig vårvinter-dag här och även om det blåser, så värmer solen så skönt. Jag försöker ta de här dagarna som de kommer och har börjat lära mig vad jag orkar med och i vilken takt. På onsdag är den beräknade dagen, även om jag inte räknar med att det blir den 16:e. Jag har inga problem att sova för att jag har förvärkar eller ont någonstans, däremot verkar jag vara inställd på mindre sömn. Då jag vaknar och känner mig utvilad efter bara några timmar, sedan behöver jag vila en stund, för att vara pigg igen.
Vi längtar otroligt mycket efter att lilla tussen ska komma ut. Samtidigt som jag blir alldeles stum när jag tänker på att vi i morgonkväll kan vara mamma och pappa. Det är overkligt och förstår gör vi nog inte förrän vi äntligen får träffa vår tuss. Bäddade i påslakansetet i barnsängen i går, vet att många gör det långt innan. Men kanske är det en del av att jag inte förstår att det närmar sig. Det såg otroligt mysigt ut och snart ska någon sova där. Vår lilla prins eller prinsessa.
På morgonpromenaden med Teja längtade jag efter att få åka skidor. Jag försöker få med mig Henrik att åka Vasaloppet och Skejtvasan nästa år. Jag är egentligen en fristilsåkare och 9 mil klassisk åkning känns lite gruvsamt, samtidigt som Vasaloppet är något som jag måste göra. En riktig folkfest. Vet att det är fler som är intresserad av att åka nästa år och det vore roligt att åka ner flera stycken och få njuta av några härliga dagar med skidåkning och skidåkare. Helst av allt vill jag åka Kungsledenrännet nästa år, 80 km fristil mellan Hemavan - Ammarnäs. Här måste man dock vara två stycken och jag tror att jag måste lägga till min charmigaste sida för att övertala Henrik...
Gört! Jag åkte i år och ska absolut göra om det, trots att det var kämpiga 11 timmar och en kvart. Lycka till i veckan :-)
SvaraRaderaFörstår att ni längtar som galna. När man är sådär riktigt nära blir det liksom svårare att stå ut tycker jag. Låter spännande med Vasalopssatsning. Jag funderar också, är ju inspirerad av maken...
SvaraRaderaKram
*GILLA*
SvaraRadera=)
wow, vad spännande, nu är det nära.. :) Håller tummarna för dig!
SvaraRaderaKlankis: Otroligt bra jobbat! Då ses vi kanske i spåret nästa år ;)
SvaraRaderaFru Hurtig: Jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli så otålig på att vänta som jag har blivit :) Då får ni se till att åka båda två nästa år och ha en duktig coach och barnvakt ;) Kram
Emma: Tack för det :)