Efter lämning på förskola i morse promenerade jag i ett mörkt och snöigt landskap. Människor rusade till arbete och skola. Någonstans ringde kyrkklockorna. Då rann mina tårar. Tänkte på sista gången vi träffades. Det har varit en dag då jag får släppa lite arbete en del stunder och torka tårar.
Det är dagar som de här som man uppskattar det man har runt omkring extra mycket. Som att få vakna av en mjuk röst från sambon och att lilla fröken säger "mamma" och kryper under täcket och ser mig djupt i ögonen och viskar "hej". En kort stund av morgonmys,
den bästa stunden ♥
Lilla fröken har talang för skidåkning. Så charmerande söt!
♥